140401
Mycket av det jag skriver idag önskar jag var ett aprilskämt, dagen till ära. Men så är det tyvärr inte. Min situation är en realitet jag har att kämpa med nu. Om en timme ska jag träffa hyresvärden och få nycklarna till mitt och barnens nya boende och samtidigt min nya lokal för en ny verksamhet. Ny adress, nytt liv med nya visioner men våren till trots inte någon ny kärlek. Kärlek kommer att bestå av ett minne i form av en tavla jag fick av min fru en julafton, men ett stort guldhjärta och ordet ”LOVE” målat inuti. En bra bild av min fru. Fortfarande.
Den tavlan är kanske det viktigaste jag packar med och flyttar till min nya, centrala och dyra bostad i stan. Ett fokus jag vill ha framöver och tydligt hängande framför min säng så att jag ser den varje dag när jag vaknar – och inte som förr då den hängt på väggen vid vår dubbelsäng och varit något jag mest lämnat ryggen åt varje tidig morgon då jag gått upp för att sedan vara borta alltför mycket. De gångar jag har dammat av den borde jag ha dammat av kärleken i vår relation också.
Det där med att packa ned saker för flytt är ju en sak som är jobbig nog i vanliga fall, även om det är ett gyllene tillfälle för utrensning av onödiga ting. Att tillsammans gå igenom och packa för att dela upp prylar för en separation är en helt annan sak. Det är du säkert smärtsamt medveten om, eller så hoppas jag att du inte ska behöva bli det. Nu är jag och min fru vänligt sinnade gentemot varandra, vill inte ha bråk och har oftast lyckats komma väl överens. Det var inte mycket jag kom med, inte mycket jag bidragit med och inte heller mycket jag vill flytta med mig. Men det är ändå en helt annan sak att flytta iväg själv och att flytta för att även kunna ha sina barn boende hos sig sedan. Plötsligt är det betydligt med sängkläder, handdukar, köksgrejer, leksaker, böcker, filmer, skivor och annat som ska ned i flertalet lådor.
Men hur många saker som man än tycker är ”sina egna gamla saker” eller som man själv köpt till barnen, så känns det på något vis ändå som om det bara är halva saker man får med sig. ”Hälften av” är ju det som gäller vid en skilsmässa om man varit gifta, såvida inte ett äktenskapsförord finns. Vi har inget sådant. Det har vi inte velat tänka ska behövas, och vi har kommit överens. Tingen är fördelade. Några saker väntar fortfarande, denna flyttdag, på att hamna i lådor eller kassar. I eftermiddag kommer min fine bror med skåpbil lånad från jobbet och hjälper mig flytta. Det är inte mer saker än att vi klarar ta det på två man. Under tiden är min fru med barn hos sin syster. Det är nog bäst så. Min fru är en klok sådan, vars klokhet jag alltid attraherats av. Hon har haft rätt i det mesta, så även nu när det är bäst att skiljas. Även om den klokskapen också följts av smärta och tårar från oss båda, särskilt dessa dagar precis innan denna första april. En dag jag önskar var ett skämt. En dag jag önskar inte skulle sluta med att jag ligger och försöker somna i en enkelsäng.
Kommenterat på Skilda.nu