Tja, vilken passande titel till påsk, eller hur? Och kanske beskrivning även på mitt liv just nu. En tuff tid där jag får kämpa med såväl tid som pengar och även en del svåra känslor. Men liksom allt har sin tid, så dör vissa saker bort och annat återuppstår. Tvåsamheten är förvisso utbytt mot ensamhet, men samtidigt uppstår då en hel del kreativitet. För att lösa ekonomiska problem, för att få ihop logistiken och för att sakta men säkert ordna livet bättre för såväl mig själv som för mina barn.
Några få saker har tillkommit till bostaden. Få, men ändå så betydelsefulla. Som en vattenkokare, kaffekanna och filterhållare – och plötsligt kan jag ha en termos med kaffe med mig på tåget! Värdefullt när sömnbehovet naggas i redan små marginaler. Ett litet bord som tack vare bristen på stolar fungerar som matbord i japansk stil och dito sittvariant. Några glas och så en matta som gör min sovalkov lite mer inredd och ljuddämpad. Jag har kommit på några fler saker som gör en bostad till ett hem. Det är inte bara vissa inredningsdetaljer, utan även möjligheten att utföra vissa av våra moderna ritualer. Att kunna städa toalettstolen – toaborste inköpt: check. Att kunna tvätta. Att kunna steka och koka mat. Att ha det allra nödvändigaste av mat hemma (tro mig, det är inte så mycket som man kanske tror som egentligen krävs). Att kunna öppna en konservburk (med liten kniv rekommenderas inte). Att kunna diska. Att kunna sova ordentligt (mycket viktigt!). Sedan bör man så klart kunna känna sig trygg (låsa dörrar) och inte behöva frysa. Detta är självklarheter för de allra flesta. Tänker man då på hur hemlösa har det, så förstår man genast hur lite som krävs för en väsentlig skillnad – och hur beklagligt det är att vi i Sverige idag inte har tillfredsställande lösningar på detta ännu. För en del människor är det en fråga om död eller uppståndelse, eller kanske ännu tydligare; upprättelse, att få ett eget hem.
Därför är jag så oerhört tacksam för min och barnens bostad, trots att den är dyr och lite speciell och även har sina brister. Den kräver mycket av mig i form av mycket arbete (som ironiskt nog leder till att jag inte hinner vara så mycket i den som jag vill), men med tiden kommer det även det arbetet ske inom dess väggar. Vilket även kommer att göra det lättare för mina barn att vara här mer. När jag skriver detta är det dagen innan påskhelgen, då jag visserligen arbetar tio timmar en av dagarna men i vilket fall kommer att kunna träffa barnen rätt så mycket mer än en vanlig helg. Så är det ju för de flesta, men för mig är det extra kännbart så. Det ser jag fram emot även om jag samtidigt önskar att jag hade mer pengar att hitta på något roligt med. Konstrundan, som pågår här under påsken, är dock ett bra ”gratisalternativ” där man kan resa och titta på intressant konst. Jag vill försöka få mina barn att uppskatta konst redan som unga. Konst kan såklart vara oerhört dyrt, men också helt gratis. Liksom det viktigaste här i livet. Kärlek är ju en sådan sak, som man bara får mer av ju mer man slösar med den. Det är fint, det! Kärlek som verb, att älska (på många olika sätt), är också en konst. Verkligen inte något som kommer automatiskt. Det vet vi som är frånskilda, som funderar, skriver och delar med oss för att först och främst lära oss något själva men förhoppningsvis även delar något till någon som kan få betydelse.
Kommenterat på Skilda.nu